Helt plötsligt la båda mina datorer av. Samtidigt. Både den privata och jobbdatorn. Bara så där. Å vad liten man känner sig då. Och på supporten är de inte alltför vänliga. Eller egentligen är de det. Men de låter galet skeptiska när de ställer sina frågor.
Två av mina kollegor förbarmade sig över mig och lyckades rädda det mesta av innehållet på min hårddisk. Sen gav de mig en tillfällig dator. Så långt allt väl. Men sen kommer man till momentet: "anmäla kraschen till support".
Oj hoppsan. Nu var det inte lika lätt längre.
- Jaa... säger de undrande, vad är det som hänt?
- Jag vet inte, plötsligt dog den bara.
- Dog? Hur menar du då?
- Ja, alltså den är stendöd, det går inte att starta den. Den hittar inte hårddisken (det här är inget jag fattar men jag hörde mina kollegor säga det när de hjälpte mig).
- Jaha, men varför, vad är det som hänt?
- Jag vet faktiskt inte. Jag önskar att jag visste det men det vet jag inte.
- Vem har din dator nu?
- Ingen, den står här bredvid mig, död.
- Hur då död?
- Utan liv. Stonedead. Den är dödförklarad av X (han som hjälpte mig rädda det som räddas kan).
- Ja, men nåt liv måste det ju vara i den eftersom ni kunde rädda information (säger de nu väääldigt misstänksamt).
Och plötsligt känner jag mig som en kriminell. Som om jag haft ihjäl min egen dator med flit. Eller ännu värre fejkat döden, som ett litet bedrägeri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar