Igår läste jag om en kvinna som fick sparken för att hon bloggade på arbetstid. Så igår vågade jag knappt blogga. Jag hann inte heller men om jag hade hunnit hade jag ändå inte vågat.
Och just nu känner jag mig väldigt deppig över all rapportering om varsel och bankkriser och överbelånade hushåll. Jag minns 90-talet extremt väl. Inte för att jag drabbades så hårt själv men jag träffade många som gjorde det.
Men så är det ju dagarna innan också och då känns ju saker väldigt jobbiga. Alla saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en kommentar!