Jag är så jäkla bossig

Jag inser det nu. Sjukt bossig. Jag är så otålig och vill bara framåt, får spel om någon hakar upp sig och inte går vidare.

Två exempel på raken som gör mig uppmärksam på hur jag är egentligen. Först på konferensen. Vi skulle göra ett grupparbete. Vi hade kort om tid, så kort så att vi inte ens skulle hinna byta om till middagen. Fem case tror jag det var. Först satte vi oss och läste igenom dem var och en för sig. Jag var snabbast.

Sen skulle vi ta ett i taget och diskutera olika problemställningar och komma med lösningar. Vi konstaterade att några var av samma karaktär så vi hade tre problem att behandla. En person började med att läsa upp, eller rättare sagt försökte läsa upp ett case, men jag hörde direkt vilket det var så då ville jag sätta igång diskussionen på direkten. Jag blev skogstokig av att bara sitta och lyssna på att någon skulle läsa för läsandets skull. Som högläsning i skolan. Otålig som fasen försökte jag hejda mig men det gick inget bra.

De hade väldigt roligt åt det sedan och jag satt och funderade på hur jag är egentligen.

Och nu idag, samma sak igen. Vi satt tillsammans för att skriva ner roliga saker till min pojkväns mammas födelsedag. Men när de andra fastnade på en mening för att den inte gick att sjunga exakt som man skulle körde jag över dem och sa att det kan vi fila på sen, det viktiga är att vi vet vad vill säga.

Sen blev jag alldeles tyst. Och så insåg jag vad jag just gjort, att jag är sjukt bossig. Så jävla dominant så hälften vore nog. Pinsamt.

Men så blev vi klara också. Snabbt som attan. Och jag lagade mat och fixade till oss som vi åt när vi gnuggade geniknölarna. Och resultatet blev bra. Det ska bli grymt kul att sjunga vår lilla sång på fredag.

Och nu ska jag komma på en bra paj att laga till på fredag som jag ska ha med mig. Nåt matigt ska det vara. Någon som har nåt bra förslag?