När jag satt hos frissan häromdagen var där en karl i 55-60-årsåldern. Hans frissa skulle fixa till sitt eget hår innan det blev hans tur. Hon hade nämligen försovit sig lite.
Det var startskottet till en lång utläggnig om hans morgonvanor. Han gick minsann upp kl 05.00 varje dag. Å han ville inte stressa på morgonen. Och går man bara upp i tid så blir man piggare och bla bla bla...
Han var inte otrevlig på nåt sätt. Bara jävligt självgod o fullständigt övertygad om att hans sätt var det enda rätta. Att alla skulle må bra av att gå upp tidigt. Tänk, han hann ju läsa tidningen två gånger till och med - en gång före duschen o en gång efter.
Vad blir slutklämmen på det här då? Jag vet inte, blir bara så trött på den typen av människor som prackar på andra sina vanor. Som tror att man växer ifrån morgontrötthet.
Jag ger mig tusan på att denna superworker skulle inmundiga sin medhavda morgonmacka o sitt kaffe i ståltermos på nån byggarbetsplats i närheten så snart han var klar med sin klippning.
Faktum är att jag ser hela hans liv. Från shoppingturen på stormarknaden i hans kommun till hans semestrande ekiperad i skjorta som är prydligt instoppad i shortsen. Jag är övertygad om att varje dag och varje minut är planerade i minsta detalj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en kommentar!