Det grämer mig lite att det inte blev nån zorbrullning

Helgen var helt underbar. Fartfylld och mysig. I lördags var det Kul-i-naturen-dagen på Djurgården. Det passade barnen som handsken att klättra omkring i naturliga hinderbanor.

Och Mel hängde på. Över stock och sten. I en ravin slingrade sig små träbroar högt och lågt som vi alla sprang omkring på.

Sonen och jag stod i kö för att rulla i Zorben, den jättestora gummibollen man blev fastspänd i. Inte helt oväntat började det droppa regn. Men vi ville inte ge oss. Till slut stod det som spön i backen och åskan mullrade bakom. Då gav vi till slut upp och fick rusa ner till bilen.

På söndagen var vi ute i en park. De är så sköna mina barn, ge dem en gräsmatta så sysselsätter de sig non-stop. Men i parken fanns flera saker att ägna sig åt, bland annat en liten nedsänkt bana där det låg rör som de kunde rulla varandra i.

Jag är mesmamman som ropar "nej, akta, se upp", när pojkvännen gungar dem högt upp i luften.