En råtta om dan

Jag gillar storstadslivet. Jag gör verkligen det. Novembermörkret till exempel. Det finns inte här. Staden är alltid ljus. I alla fall om man jämför med skogen.

Jag kan springa hur sent som helst utan att vara den ende som gör det. Det känns både tryggt o kul att det finns fler ute.

Fast då har jag ju en hund med mig. Och ändå är jag uppmärksam. I alla fall lite. Å en massa djur ser man oxå. Särskilt kaniner.

Senaste tiden har jag fått den stora äran att se en råtta om dan. Jag tror aldrig jag sett råttor i verkligheten förut. De är riktigt söta.

Det är den underbara filmen Råttatouilles förtjänst att jag noterar råttorna utan att skrika samtidigt som jag springer åt motsatt håll.

Den franska råttan Remy fick oss allihop att sitta alldeles stilla i biografen i nästan två timmar.