Missy busy

Idag blir det spännande, ska träffa coachen och det vet man ju aldrig riktigt hur det slutar. Innan det ska jag med W för att röntga hans tänder. De flesta dagarna har varit så här sista tiden, fara fram och tillbaka mellan olika möten och tider.

J ska ut och spela golf idag - helt otroligt vilken golfsäsong han fått! Kunna spela golf än, nästan in i december, det är verkligen inte illa. Särskilt inte med tanke på de senaste vintrarna. Själv har jag inte golfat i år. Några gånger på vårkanten bara.

Mels mamma

Mels otroligt vackra mamma SUCH SSV Nordisk segrare 07 SCHH1 KKL1 Beathalandet Xanadou

Mel är parad!

Beathalandet Melody

Xano vom Butjenter Land

I slutet av januari hoppas vi på små valpar efter Mel och Xano här hemma.

Wow - helg igen!

Jag har haft en händelserik vecka med många bra saker. Känns hur bra som helst och snart ska jag berätta vad!

Benen är på det stora hela sig lika men jag tycker nog att jag kan promenera något lite bättre. Det enda jag saknar nu är sjukgymnastik, nån som säger att det är bra att det gör ont och att det läker då, nån som ger pepp.

Men under tiden ger jag mig själv den peppen. Pressar mig lite till. Masar mig ut de dagarna benen är extra tunga. Traskar på. Är evigt glad över att marken är snöfri. Tänk vilken tur ändå, just som jag har svårt att gå så är naturen snäll och gör det lite enklare.

Ikväll ska vi ha härliga vänner på besök. Då blir det bebismys, de fick barn för en dryg månad sedan.

Dagens Harper och campingliv

Dagens Harper. Borde heta Happy eller Hardy.

Sitter och tittar på Böda Camping och tycker nästan att det ser lite mysigt ut. De verkar ha det rätt gött faktiskt. Husvagnssemester nästa kanske?

... på något gott

Gårdagens väntan kanske inte var så dum ändå. Lagom till att jag gav upp och åkte hem hörde hon av sig och meddelade att hon fått förhinder. Hennes förklaring var lika svårsmält som förra gången men nu ska jag få en lunch som kompensation - det låter ju trevligt, mat är aldrig fel.

Den som väntar...

Det är andra gången som coachen inte dyker upp på avtalad tid och har sin mobil avstängd. Jag börjar känna mig som om jag utsätts för nåt sjukt test. Hur länge ska jag vänta, när är det ok att skita i det och åka? Över 30 minuter har jag tålmodigt väntat.

Promenad på Djurgården och lite shopping

Promenad på Djurgården och lunch på Oscars.

Harper slocknade tvärt i soffan.

Soffans kuddar är ganska sköna att sova på.

Poserar vant.

Älskar att vara i skogen.

Byxorna passar igen

Jag kan stolt presentera att jag idag fick på mig byxorna som jag inte fick på mig den 27 oktober! När jag upptäckte att jag inte kom i byxorna la jag manken till för att vända skeppet. Det är långt kvar, men jag är i alla fall på väg åt rätt håll.

Fredag!

Det är något visst med helg. Göra lite extra fint. Äta lite extra gott. Mysa lite mera.

Fyra Pn

Så där, då var barnen ivägskjutsade till skolan. Ja, jag vet jag sa att de får ta bussen, men vi gjorde det en dag. Den andra dagen följde Totti efter och hon får inte gå så långt så då vände vi.

Men jag tänker att nästa vecka ska vi bättra oss.

Idag fyller fina, bästa underbara Pia år. Stor kram till dig, tänker på dig! <3

Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Den där tandläkartiden tog alldeles för lång tid. Både Wille och jag stressade dit efter ett försenat möte i stan för att hinna och hann inte äta innan och sen tog allt betydligt längre tid än det skulle. Min så välbehövliga promenad fick därmed stryka på foten.

Nu sitter jag och njuter av lugnet med kaffekoppen och tända ljus. Framför mig ligger PR-handboken fylld med inspiration och handfasta tips.

I veckan har jag dessutom genomfört två tester för att få fram olika profiler.

Tröttsamt

Grr, sitter och väntar hos tandspecialist med sonen. 13.15 sa de men i deras bokningssystem står det 13, så här sitter vi nu och väntar. Jag är redan helt slut och vill bara hem...

Paparazzis i sitt eget hem

Underbara Meliskrutt softar i soffan.

Honeybun fick tag i kameran men jag var snabb...

Sköna söndag

Lilla Harper utvecklas fint, nu 12 veckor.

Mysig slappardag. Så mycket man nu kan slappa med alla vovvar :). Det är det bästa med att ha hundar att man får vara mycket i naturen och bara njuta.

Dagen avslutades med farsdagpizza och mys hos Olle och Siv. Messi fick den äran att vara den enda hunden som fick följa med, något han blev omåttligt nöjd över.

Titta vad jag kan matte.

Mel hjälper till med att motionera Harper i skogen.

Söndag eftermiddag

Söndag förmiddag

Två sidor av myntet

Ni vet den där historien om föräldrarna som blev anmälda för övergrepp och sedan friades. Föräldrarna berättade om sin upplevelse i Uppdrag granskning och var efter det med i Debatt. Jag hörde och läste om det på twitter där de flesta förfasade sig över hur föräldrarna behandlats och hur underbara människor de var och till slut tittade jag på Svt play.

När jag tittade på Uppdrag granskning mådde jag dåligt. Jag blev ledsen och berörd men framförallt kände jag mig frågande. Varför valde systrarna att anmäla? Det var tydligt att bilden inte var komplett. Varför kom inte systrarna till tals i programmet? Men mest av allt mådde jag dåligt över föräldrarnas sätt. Mammans reaktioner och märkliga blickar på pappan. Historien gick inte ihop. Samtidigt som jag lider med föräldrarna.

Igår hittade jag via twitter en blogg där systrarna ger sin version. Hela historien är obehaglig men efter att ha läst systrarnas version tycker jag trots allt att systrarna gjort rätt som ifrågasatt och undrat över de saker de sett och hört. Utan att veta vad som hänt och utan att ta ställning kan i alla fall jag konstatera att det inte står helt rätt till från något håll.

Curlingmamman strikes back

Med förnyad kraft (trots stela ben som knappt går att veckla ut på morgonen) tog jag idag en dust med mina barn. Som den curlingmamma jag är ställer jag upp på det mesta.

Alltså kör jag i mer eller mindre skyttetrafik fram och tillbaka för att skjutsa dem. På morgonen, efter skolan och på kvällen. Dessutom tar min sjusovande dotter inte ett endaste steg ur sängen på morgonen förrän jag sprungit fram och tillbaka upp och ner och tjatat i minst en halvtimme.

Men idag fick jag nog. På ett positivt sätt. Så jag sa att nu får det vara slut på skjutsandet fram och tillbaka. Imorgon får de ta bussen till skolan.

Jag vet att problemet ligger hos mig och jag vet att det är dags att ta tag i det. Till mitt försvar måste jag skylla på skilsmässan. Det ligger alltid något i botten att kompensera för. Åter igen. Mitt fel. Jag vet.

Bra svar på röntgen

Magnetkameraröntgen såg bra ut och det man var rädd för kunde vara orsak till B12-bristen och de krånglande benen - kan vi nu utesluta. Så himla skönt! Jag känner mig oerhört lättad, även om benen ännu är sig lika och jag har domningar och känselbortfall så känns det som något tillfälligt.

Utredningen fortsätter för att finna ut varför B12-bristen uppstod. Det troligaste är ändå att det är stress som orsakat B12-bristen och B12-bristen i sin tur har påverkat benen. Är så himla glad över det. Bara till att smaska på med B12 och sätta igång med stärkande sjukgymnastik.

Söndag

Vart tog dagen vägen? Och helgen? Gårdagen svischade förbi. Idag kom en kompis förbi på fika och lunch.

Sen har vi inte gjort så mycket mer, vips så var det kväll. Käkade god (ovanligt kryddstark pasta för att vara mig) och avslutade med blåbärs/hallon- och äppelpaj.

En långpromenad har jag klarat av, Tilde har varit iväg med en kompis och shoppat och i övrigt har vi mest slöat hela dagen och förstås pratat massor om resan till USA. Lite städ och tvätt har vi såklart också klämt in.

Vi kollade på "Så mycket bättre" igår och undrade vart Laleh tog vägen vid kaninfotot. Nån som vet? Nu är det "Vem kan slå Filip och Fredrik", jag och Tilde slötittar och Johannes och Wille tittar koncentrerat.

Bahama Bay Resort and Spa i Orlando.

Kärlek i kvadrat upphöjt till två

Idag har mina älsklingar kommit hem från två veckor i Florida med sin pappa och sina kusiner. Underbart att ha dem hemma igen. Underbart.

Sen firar älsklingen och jag årsdag så han fick frukost på sängen idag, bestående av kaffe, chips och Ben & Jerry's Chocolate Fudge Brownie.

Lyxfrulle

Vem ska man lita på?

När jag kom hem igår googlade jag på magnetkameraröntgen för att hitta en bild på det. Om jag hade gjort det innan hade jag nog inte vågat mig dit ens så det var tur att jag inte gjorde det förrän igår. Tillsammans med kallelsen hade jag fått ett papper med information som jag läste noga istället, att jag till exempel inte skulle ha smink på mig.

När jag letade efter bild på maskinen kom jag till vårdguiden och det tänker jag att man kan räkna som en säker källa. Där stod det att man skulle ta ur kontaktlinser innan man la sig i maskinen. What?! Det stod det inget om i papperet, jag hade mina i!

Som det säkerhetsfreak jag är var jag förstås tvungen att ringa idag och fråga. I receptionen visste de inte men jag fick prata med en sköterska som intygade att det inte var någon fara, man får ha linser i. Att det kom från USA där man har hängslen och livrem för allt.

Det var obehagligt att ligga där. Det var tur att jag hade Siv med mig och att hon satt med i rummet, det gjorde mig lite lugn, annars hade jag nog skrikit rakt ut. Tack underbara Siv :).

I det där lilla röret fördes jag in och det kanske inte ser så otäckt ut men paniken var total.

Röntgad och klar

Fy vad hemskt det var på magnetkameraröntgen! Urläskigt.

-Här, sa de, du får ett par hörlurar så kan du lyssna på radio för det låter ganska mycket.

Jag hörde knappt någon radio alls, bara under korta stunder när maskinen var lite tystare.

Jag fick en knapp att hålla i som jag kunde trycka på om jag ville ha kontakt. Den knappen ville jag trycka på och aldrig släppa så fort jag åkte in i röret.

Nu är jag i alla fall hemma och har just tittat på Berg flyttar in. Jesper Parneviks beskrivning av hur det känns att stiga upp ur sängen på morgonen ger mig hopp - jag är inte ensam om att vara stel som en pinne och tvingas rulla ur sängen.

Pirrigt idag

Idag är det dags för magnetkameraröntgen. Lite pirrigt. Synd bara att man måste vänta en hel vecka på svar sen. Vill ju veta nu på en gång vad de ser eller inte ser. Gulliga Siv följer med som stöd, känns skönt.