Igår kunde jag läsa på
DN att gårdsförsäljning kan innebära slutet för systembolagets monopolförsäljning. I korthet innebär gårdsförsäljning att tillverkare kan sälja egenproducerat vin direkt från gården.
Ja tack, gör det, godkänn det så att svenska alkoholmonopolet genom Systembolaget granskas i EU-domstolen vilket troligtvis blir följden. En prövning som troligtvis leder till att Sverige och därmed Systembolaget blir av med det överförmyndande och förnedrande monopolet.
Ja, så tycker jag. Jag vill kunna köpa en pytteliten flaska vin när jag är i matbutiken oavsett vad det är för dag i veckan. Om det så råkar vara söndag så vill jag det. Och näe, jag skulle inte handla mer alkohol för det och jag köper inte att andra skulle göra det heller.
Jag tror snarare att de som dricker för stora mängder istället skulle dricka mindre eftersom att de skulle låta bli att bunkra upp som de garanterat gör idag. För de som har problem låter sig inte hejdas av bolagets öppettider, de ser till att ha grejjerna hemma.
Jag har ingen aning om hur det är med dem som dricker för mycket. Men om jag bunkrar upp med godis kan jag lova att jag äter betydligt mer godis, rent av på veckans alla dagar, än om jag inte har samlat på mig ett lager i skafferiet.
Samma med bakverk. Ibland får jag för mig att baka bullar för att frysa in och ha vid besök. Har inte funkat en enda gång. Vi äter bullar som frukost, lunch och mellanmål, hela familjen, fram till att bullarna är slut.
För mig flyter det för det mesta på. Det är extremt sällan jag handlar på systemet och när jag gör det är det extremt lite. Dessutom fogar jag mig efter de öppettider som gäller.
Men ibland gör det mig rysligt arg att jag måste åka världens omväg eller före kl 15 på lördagen istället för framåt 17 när jag handlar bara för att hinna om det nu är så att jag önskar mig något att dricka till maten.
Men det som verkligen gör mig arg är principen. Att det sitter en människa bakom disken och noga granskar om jag har rätt ålder eller rätt uppsåt. För nu är mina barn i den åldern så att de inte kan följa med längre. Risken är alldeles för stor att det sura åbäket i kassan tror att jag köper ut åt minderårig.
Eller som när sambon och jag handlade först mat i den intillliggande matbutiken och sedan skulle köpa vin på systembolaget. När det var dags för betalning insåg sambon att han glömt sitt leg. Inga problem då kan jag betala.
Icke. Det gick minsann inte. Då kunde ju jag köpa ut åt honom så att han drack i alla fall blev det bestämda svaret. Ja, inte fan hade jag tänkt att handla vin och sedan sitta själv och dricka och hänvisa honom till saft eftersom han inte hade med sig sitt leg.
Det är i sådana stunder jag blir alldeles rasande. Som om man köpte något helt olagligt och livsfarligt som man kanske eventuellt skulle använda på fel sätt. Enligt systemets logik skulle han åkt hem och hämtat sin legitimation eftersom det var HAN som skulle handla.
Vi hade kunnat ställt ifrån oss varorna på plats och så hade jag gått in i butiken igen och handlat allt på nytt, då hade ingen kunnat säga något skrattade vi. Jodå, hävdade hon då skulle hon känna igen oss.
Jaha, sa vi, vi kan ju lämna alltihop och åka några kilometer till annat systembolag för att handla där istället. Det kunde hon inte hindra oss ifrån, sa hon, men här fick vi i alla fall inte handla, sådana var reglerna.
Det hela liknade förstås en fars och varken vi eller de bakom oss i kön kunde hålla sig för skratt. Chefen tillkallades för att stötta kassörskans beslut och intyga reglerna. Men inte ens han kunde följa de uppsatta bestämmelserna och vi fick till slut handla av den mycket förnärmade kassörskan.
Det är i de stunderna som jag börjar fundera över vem som är kund. För jag känner mig inte som kund i de butikerna trots att jag betalar för det jag handlar. Och när jag inte känner mig som kund, vad är jag då?
Min lilla fina Ruccola har återhämtat sig efter att jag glömt den i kylskåpet på jobbet. Blir så glad.
