Midsommarfirande anno 2008

Hittade en fin bild från midsommar. Tack Linda & Nicke för en trevlig fest!

Jippi!

Nu har barnens pappa tänkt om lite till semestern så nu tycker jag att allt är topp igen. Tjoho!

Härlig helg

Ännu en helg avverkad! Vart tar tiden vägen?

I fredags var vi på restaurang Kungsholmen o käkade eftersom min honey fyllde år. Det var supertrevligt och supergott. Raringen trodde vi skulle äta själva men på plats väntade familjen.

Lördagen ägnade vi åt lite shopping innan vi åkte ut till Hässelby GK för att slå några bollar. Det slutade med att vi gick en korthålsrunda.

Det verkar som att jag har vilat mig i form för jag var betydligt bättre än sist (även om jag är långt ifrån bra än). Men det är bara att träna på.

Mel var med och kunde till och med springa lös emellanåt på den fina banan. Och så fick hon träna på att ligga plats medan vi puttade och det klarade hon galant den lilla damen.

I går var det dags för utställning. Vi har inte varit på någon sen i somras så vi behövde komma iväg och träna både Mel och jag. Som den perfektionist jag är var allt i sin ordning när vi gav oss iväg. Inget lämnas åt slumpen.

Jag nästan skäms över vilken ensamvarg jag är. Jag hade verkligen sett fram emot den här dagen. Att jag skulle åka själv. Och när det plötsligt blev tal om att jag eventuellt skulle få sällskap blev jag sjukt stressad.

Jäkligt knepigt det där, det är ju jätteroligt att nån vill följa med, men fan det går inte att umgås med mig när jag ska iväg på något sånt.

Jag råfokar. Går omkring och laddar och förbereder mig. Är inte uppenbart nervös, men jag vill liksom inte tänka på något annat eller ha ansvar för att nån annan ska ha det trevligt.

Halvsex på morgonen mer eller mindre skuttade jag upp. I micron stod gröten förberedd, bara att trycka på knappen. Samma med kaffet, laddat och klart. I kylen väntade de färdiga mackorna och lunchlådan. Förberedelserna hade pågått i flera dagar.

Vi var på plats kl åtta på morgonen i Örebro. Sen var det bara att vänta. Inte förrän halvfyra på eftermiddagen var det dags för Mels klass. Hon placerade sig som tvåa med CK! Helt jävla otroligt.

Så jäkla bra. Hon måste vara självlärd, vacker är hon, det vet jag och i form men va tusan, vi har inte tränat på utställningshyfs ett skvatt. Ändå ställer hon upp sig hur tjusigt som helst.

Måste vara en kombination av den duktige handlern Macke och Peter och Lotties träning. Och så förstås Mels vilja att alltid hänga med.

Nu har jag bestämt mig

Inspirerad av mitt förra inlägg började jag googla för att finna andra som inte heller tycker det är så lätt med delad vårdnad. Efter en stund på diverse forum känner jag mig inte ensam längre.

Efter att få vältrat mig i den hopplösa känslan det ibland är att tvingas dela sina älsklingar med någon man för länge sedan valt bort. Efter att sett att det finns fler än jag som inte tycker att varannan vecka är optimalt, känner jag mig lite starkare. Lite mer förstådd.

Så nu har jag bestämt mig. Att se det hela från den ljusa sidan. Nu fokar jag på det.

En omöjlig ekvation

Det är helt obeskrivligt hur trött jag varit den här veckan och fortfarande är för den delen. Känns som om hela kroppen skriker efter semester. Sen tror jag nog att jag blev aningen trött av att mina semesterplaner med barnen motarbetas av deras sjukt envisa pappa.

Inget att deppa över, jag kan ju inte bli av med karln hur gärna jag än vill. Fast när jag tänker på det så borde man ju ha förtur på sina bebisar när man har burit runt dem i magen, så man borde bara kunna meddela pappan att nu lever jag inte med dig längre så nu har du ingen rätt att bestämma nåt.

Skämt åsido, det känns i vilket fall väldigt onödigt o trist att han håller på som han gör. Det gör mig ledsesn, det förstår han kanske, men de som blir mest ledsna och mår sämst av det är ju barnen.

Min raring lugnar och säger att det kommer lösa sig, att det inte är någon idé att bli upprörd nu för han tror att gubbstrutten ger med sig så fort semestern börjar i alla fall, att han bara måste sätta sig lite på tvären först.

Och nånstans vet jag ju att han har rätt i det, men det är i alla fall jobbigt att inte få se fram emot veckorna med barnen från början - utan motarbete.

Morran har stuckit

Morran har varit här några dagar men verkar vara på väg bort nu. Tur det för hon är så jävla tjurig av sig. Hon tycker att alla är dumma och att hon inte passar in nånstans. Och så fort det går emot henne minsta lilla så suckar hon bara och orkar inte driva sina argument.

Men som sagt nu har hon dratt iväg för denna gången. Pheuw!

Idag är ingen bra dag, morran är här

Jag har inte lust med något. Jag är trött. Den här förjordade tiden i månaden. Aptrött. Seg. Hängig. Ledsen. Muttrig.

Va fan ska man behöva ha det för en gång i månaden? Så jävla onödigt. Grrr.

65 år tillsammans

Hur soft är inte min kollega? Titta vilken fin cappuccino hon gjorde till mig. Mums.

Igår när vi satt och surfade runt medan vi väntade på att fotbollen skulle börja fastnade vi framför en dokumentär på tvåan. Det handlade om ett gift par på 82 år som varit tillsammans i 65 år. Vi skrattade så vi höll på att dö.

De var helt underbara. Gubben ville ha upp en fondvägg. Damen ville det inte. Maken till envis karl har jag aldrig sett. Han körde med den stackars tanten och bestämde allt.

Tanten ville ut och åka med båten för att komma ut i skogen och plocka bär. Gubben kunde inte förstå vad det var som var så trevligt med det. Hon fick ro iväg själv medans han stod vid kanten och gapade på henne hur hon skulle ro.

Beslut

Jag lyssnade på Carolina Klüft härom morgonen. Hon pratade om beslutet hon tagit om att lägga av med sjukampen.

Hon pratade om beslutet som skulle ifrågasättas av många. Att hon visste att hon skulle behöva försvara sitt beslut många gånnger. Och hur svårt det var att höra sin egen röst och vilja i allt sorl.

Hon berättade att hon en dag när hon var ute och gick med sin systers barn och funderade insåg att hon visste vad hon själv ville innerst inne. Hon kom på att om hon bara gör som hon vill så kommer det att bli bra.

Och det är precis så jag känner. Jag vet att många kommer att ha svårt att förstå mitt val. Och det förstår jag. Men jag måste lyssna till mig själv, min ärligaste känsla. Jag måste göra det jag tror på och det jag vill. Det är ju bara jag som vet hur jag känner.

Inom mig har dialogen pågått länge. Jag har vänt och vridit på möjligheterna, föreställt mig olika scenarion. För varje gång har jag kommit ett litet steg närmare mitt beslut. Jag har letat tecken, sett tecken och lyssnat på hjärtat.

Nu kastar jag mig ut i något nytt och främmande. Nya möjligheter och nya utmaningar. Det är vågat och kanske lite galet men samtidigt så rätt och så spännande. Det ska bli så himla roligt.

Morgonstund med hundtumult

Härlig morgon. Är visserligen dödstrött för jag är uppe alldeles för tidigt. Men det är Jannes fel. Han ville ha upp mig idag och det kan jag förstå efter att han och Mel fick vara hemma igår när vi var på fest.

Så här sitter jag med mitt morgonkaffe. Hundarna är vallade på promenad och har serverats mat. De har rusat runt på tomten o busat som vildar. Nu ligger de som utslagna sälar på golvet.

En herre med gigantisk varghund gick förbi tomten här på morgonen med sin hund. Han verkade sällskapssjuk för han var tvungen att stanna utanför och stå o prata med de två konstant skällande Janne o Mel på insidan.

Ända tills de lyckade pressa sig ut på andra sidan staketet för att hälsa på varghunden. "Nämen hundarna, nu måste ni gå in igen", bräkte mannen på skånska. "Det är för att de känner varandra meddelade han mig medan jag fångade upp Mel som redan förskräckt hoppat in igen efter att ha upptäckt hur stor hunden var.

Semesterplaner

Nu är det klart, i ett rött hus på landet ska vi tillbringa semestern. Vi ska cykla runt på småvägar till sjön, vi ska plocka bär och svamp och baka pajer. Vi ska muscha runt i skogen och vi ska ta långa sovmorgnar.

Mitt i sommaren

Sonen och jag är uppe tidigt idag. Fråga mig inte varför. Det kan ha o göra med att vi sov i samma säng allihop i natt. Ja, det är sant, helt obegripligt, jag förstår inte hur vi fick plats.

Men nu ligger dottern o pojkvännen o sover vidare. Precis som igår. Riktiga sjusovare. Sonen och jag är uppe och vaknar till. Dricker kaffe och te o käkar frukost. Lite mer än en timme har det tagit för sonen att bli på gott humör.

Å idag är det midsommarafton. Det ska firas. Vi ska på fest och sonen har beställt skjorta och finbyxor. Man kan ju undra vad han fått det ifrån. Det är nämligen inte alls länge sen han vägrade att ha sjkorta över huvudtaget.

Men nu ska han ha det. Ska bli kul o se om han tänker stoppa in skjortan också. Då vet jag var han fått det ifrån.

Ibland känns det inte bra att vara svensk

Redan efter matchen mot Spanien tappade jag intresset. När andra tröstade och sa "det var ju så nära att vi höll 1-1" höll jag på att hoppa högt av ilska.

Nära att vi höll 1-1? Vad är det för jävla inställnig? Vi skulle siktat på 3-0. Vi skulle siktat på vinst och kanske, kanske, kanske spelat oavgjort. Men nejdå, den svenska mentaliteten lös igenom åter igen.

Men jag höll tyst. Klagade inte. När folk berömde för den fantastiska insatsen i första halvlek svalde jag min kommentar om att det faktiskt är två halvlekar i fotboll. Jag bet ihop innan åsikten hoppade ut som en långsträckt groda.

Och jag nästan gnisslade tänder när jag märkte hur förlamade vi var utan vår storstjärna Zlatan. Hur kan det vara så in i helsickes svårt att gå framåt utan honom? Nog för att jag tycker han är bäst, men vi kan inte få ut det bästa ens av honom om inte resten kan höja sig en aning.

Men igår. Då kunde jag inte hålla tyst längre. Efter 20 spelade minuter var jag säker på vart matchen skulle leda. Säker och ledsen. Det handlade inte längre om ifall Ryssland skulle göra mål det handlade bara om hur många.

Och till och med jag som är en obotlig Zlatan-fan tyckte han skulle bytas ut omgående. Men nä'rå Lagerbäck vankar fram och tillbaka tuggandes på sitt tuggummi och hoppas på mirakel. Tror att matchen ska vända helt plötsligt. Lugn, vi väntar lite till.

Suck.

Elakt skratt

Å tusan vilka dilemman jag hamnar i stup i kvarten. Förstår inte hur jag bär mig åt. Igår kväll fattade vi ett beslut. Ett jäkligt stort och skrämmande beslut. Sen gick musten ur mig totalt. Stensomnade. Ska berätta mer om det vid ett annat tillfälle.

En av mina kollegor snappar upp känsliga tår o sen tycker han att det är skitkul o trycka på dem. Så han trackar mig. Gång på gång. Jag pendlar mellan att garva åt det o sen ta det lite på allvar ändå o fundera över att jag måste skärpa till mig. Å det är det han tycker är roligast av allt.

Sen säger han alltid att jag är ironisk även när jag inte är det. För att jag garvar så elakt. Högt och bullrigt. Sen vet han att det inte är så men som sagt han trycker gärna lite på det. Om jag har nåt komplex så är det fan det, jag hör ju själv hur mitt skratt låter emellanåt.

Som igår när en annan kollega visade en grej, då sa jag att det var jättefint, o så skrattade jag. Men hon tröstar mig och säger att det inte alls låter så, hon säger att jag är snäll.

Hej hej hallå!

Här är jag. Ni är några stycken som går in regelbundet här o när jag inte skriver så mejlar ni o frågar vart jag är. Så nu svarar jag. Här är jag. Sjuuukt bråda dagar nu.

Tippade 2-1 till Sverige. Nära, men nära skjuter ingen hare. Närå. Så var det med det. På kvällens match mellan Tjeckien och Portugal har jag tippat 0-3. Och Schweiz-Turkiet 1-1.

Sen ska man modeblogga oxå, har jag hört. Dagens outfit: mörka jeans från Vila, vitt linne från H&M, skärp gammalt, blå skjorta från The shirt factory. Och på tårna rött nagellack från H&M. Glittriga skor från Wedins.

Semestermood

Hur många minuter tog det innan jag gick ner i semestermood? Inte många. Har tagit hela förmiddagen idag att fatta att det inte är semester nu. När vi hade morgonmöte och jag skulle rapportera vad jag gjorde förra veckan satt jag alldeles stum.

Öhh... förra veckan, hade vi inte semester då? Ööh, jag öh, var väl på beachen eller?

Noll koll. Totalt utloggad.

Nationaldag och annat

Vi hittade till slut ett boende. I torsdags drog vi iväg från Stockholm direkt efter jobbet. Anlände till övernattningslägenheten runt tio med barnen och några pizzor. Sen mer eller mindre stupade vi i säng allihop.

På nationaldagen lämnade vi av hunden hos syster yster innan vi drog vidare till Tylösand. Min raring ville köra, nej sa jag, tjejerna fram, killarna bak. Det ville han inte gå med på så han fick köra.

På med glajjorna o sen körde han för allt vad han var värd. Vi skulle ju till stranden. Varje minut var värdefull. Själv satt jag upptagen i baksätet o pratade med min son, vi hade en hel vecka att ta igen.

Men efter ett tag började jag undra om han inte missat avfarten till Halmstad, men närå det hade han inte, för det hade inte stått nån skylt om det meddelade han säkert. Ja, men sa jag, jag känner inte igen mig så här långt brukar man inte köra.

Med kartan i hand kunde jag konstatera att vi var halvägs till Örkelljunga. Nåväl, vi är ju tillsammans och vi vet var vi ska sova i natt så det var ju inte hela världen. Blev bara en aning försenade till stranden. Men då slapp vi ju bränna oss.

Och stranden var helt underbar. Lagom varmt i vattnet (har man badat i Vättern x antal år tycker man allt är lagom i jämförelse). Solen stekte hela dagen från den klarblåa himlen och ungarna letade snäckor.

Efter strandlivet bar det iväg till en närliggande restaurang i värsta Steakhousestil. När min mat kom in var jag ute i bilen och hämtade en tröja, "lyssna nu på vad mamma säger när hon ser sitt kött", sa raringen till barnen.

"Men hur har de kryddat den här"? Var min första kommentar. Min honey höll på att skratta på sig. Men seriöst, jag hade beställt en entrecote, och den var inte billig, 220 kr kostade den. Den var fullständigt täckt av grillkrydda. Precis som potatisen och allt annat på tallriken.

Innan vi åkte vidare till den hyrda lägenheten i jönkan hann vi med en liten visit hos min kära morbror. Supertrevligt. Satt i flera timmar och babblade så klockan hann bli elva innan vi var på väg hem igen.

Nästa morgon susade vi iväg till Skara Sommarland efter att ha städat ur lägenheten. På sommarland höll vi oss till vattenlandet. Endast. Det var hur bra som helst. Det är tur att jag har en pojkvän med barnasinnet kvar så jag slipper åka allt.

Igår var vi tillbaka i storstaden och hann till och med närvara vid ett födelsedagskalas.

Sovdax

Mina ögon går i kors. Vi har åkt långt och vi är alla trötta. Nu är det sovdags för imorgon bär det av til stranden. Det ska bli så skönt. Fantastiskt att bara ligga i solen o lapa.

Hur svårt kan det va?

Nu är jag jäkligt frustrerad. Letar nån typ av boende från och med imorgon till söndag. Det är ju helt hopplöst. Det borde fan vara skottpengar på de idioter som skriver inga husdjur i sina jävla annonser.

Förbannade amatörer.

Apropå dumma kunder

Förra veckan frågade ju min kollega bredvid om kunden var efterbliven när han hörde mina upprepade förklaringar genom telefonen. Det är ganska ofta man stöter på märkliga kunder. Som tur är glömmer jag bort det hela meddetsamma. Men idag kom jag och tänka på en rolig grej som hände för några veckor sedan.

Jag var på besök hos en befintlig kund. En kund som inte har koll på nånting överhuvudtaget när det gäller hemsidan. Det första kunden gör är att börja anklaga mig för att deras kunddatabas har försvunnit.

-Den har försvunnit, säger kunden upprört.
-Nej, säger jag vi har inte haft någon kunddatabas åt er.
-Jo, säger kunden bestämt, det har ni visst, och nu är den borta!
-Nej, svarar jag, det har vi inte.
-Jo, envisas kunden och e-handel har vi också haft på sidan, den är också borta och all databas kring den. Det är helt försvunnet allting!
-Har ni haft e-handel? Jag är hemskt ledsen men det är inget ni haft hos oss.
-Jo, säger kunden, nu väldigt uppretad och irriterad.
-Hur gick e-handeln till, frågar jag? Jag kan tänka mig att det finns någon form av beställningsfunktion som gör att ni får ett mejl när någon beställer. Det är i så fall en väldigt enkel funktion.
-Nej, vi har riktig e-handel, och den är borta nu säger hon.

Efter en stund ropar hon till sig en kollega som hon tror vet lite mer.

-När var det vår databas försvann? frågade hon kollegan.
-Försvann? svarar kollegan, vi har aldrig haft någon databas.
-Har vi aldrig haft någon databas?
-Nej.
-Men e-handeln då, vart har all den informationen tagit vägen?
-Vi har aldrig haft någon e-handel. Vi har fått ett mejl när någon velat beställa något, det är ju så sällan det händer. Det finns några sådana beställningar utskrivna och de sitter i pärmen därborta.
-Jaha, säger kunden, nu något dämpad, men varför har bestälningsfunktionen försvunnit då?
-Den tog vi bort, det var ju så sällan någon beställde, svarade kollegan.

Jahopp, där dog den diskussionen ut. Lite svårt att skälla på någon om något som försvunnit som man aldrig haft.

Det är så underbart väder!

Vet inte om jag ska skylla på det fina vädret men det är nog det som gör att jag inte är i närheten av datorn när jag kommer hem från jobbet. Igår till exempel, packade jag en liten picknick korg och sedan gick vi ut och satte oss på klipporna vid vattnet.

Inte ens mobilen hade jag så jag kunde föreviga den vackra utsikten. Med oss hade vi en hemmalagad sallad och sen grillade vi kött och majskorvar på en liten engångsgrill. Köttet hade legat i marinad hela dagen. Till det drack vi vin och öl. Till efterätt åt vi jordgubbar.

När vi kom hem började en asbra film på tv som vi låg o slötittade på. Helt underbar, jag ville verkligen se klart den men det gick inte. Somnade rakt av utan att jag märkte det.